Det började med en undersökning av Företagarna som visade att många företagare ansåg att ungdomars attityd till arbete var ett problem. Det fortsatte sen i Aftonbladet som gick ännu längre och påstod att dagens ungdom är en generation som inte ens tillåts att bli vuxna.
Det finns ett känt psykologiskt experiment. Den består av en bild som föreställer en ung och en gammal kvinna i samma bild. Vem du ser beror på hur du tittar. Konsten är att kunna se helheten, både den gamla och den unga kvinnan.
Den unga svenska generationen bär upp Oslos servicenäringar. De serverar, de säljer i butikerna, de jobbar på sjukhus. Överallt hör du svenska. I Norge pratar man om att det är svenska ungdomar som tar ”skitjobben” som norrmännen inte vill ha. Gå in på McDonald´s i vilken stad som helst i Sverige. Det är ungdomar som steker, friterar och tar betalt. Gå in på caféer, butiker… och även på Callcenters!
Trots detta så beskrivs i Aftonbladet hur Callcenters har svårt att rekrytera ungdomar och de diverse attitydproblem ungdomar har om de väl blir anställda. Callcenters får tydligen här representera svensk arbetsmarknad! Vilket vore en katastrof om det vore sant. Så här beskrivs arbetsuppgifterna ”Du ska vara serviceinriktad, trevlig och effektiv… vilket i verkligheten innebär att du ska klara uppåt 130 telefonsamtal per dag. Allting mäts, samtalets längd, att du är inloggad, gör saker i rätt ordning, kvaliteten på samtalet och så förstås hur mycket du säljer…” – Erkänn, som ung hade du rusat dit för att få jobba!
Det intressanta är att detta presenteras som ett jobb där inga förkunskaper krävs. Direkt från skolan eller arbetslösheten ska du ta emot irritation från uppringda människor som ”hatar telefonförsäljare” och du ska kunna ta 100 nej innan du får ett ja och ändå fortsätta vara entusiastisk och trevlig. Jag menar att det krävs både mognad och självinsikt för att lyckas. Och här vill den curlade generationen inte ens arbeta 40 timmar i veckan!
Jag ska berätta en hemlighet. Jag tillhör den verkligt curlade generationen, nämligen den äldre generationen. Självklart gällde detta inte alla, men det stämmer för många av oss; med hemmafruar som mammor var servicen obegränsad. Sängen bäddad, maten på bordet, disken diskad och vi kunde sova lugnt ända fram tills skolan började. Vi fick höra att vi var en bortskämd generation, födda in i välfärden.
Dagens unga generation har fått gå upp tidigt för att hinna till ”dagis” och förskola. Tillbringa sina dagar i grupp, lära sig samarbeta och ta ”matvagnskörkort”. Med dubbelarbetande föräldrar har många unga tidigt fått hjälpa till med hemsysslor. En vanlig kommentar till detta var att barnen inte ”fick vara barn”.
Hur var det under min skoltid, i jämförelse med dagens ”slappa” skola? Skoltrött som jag var så skolkade jag halva första året i gymnasiet. Ja, jag skärpte mig sen. Mina föräldrar fick inget veta, inget meddelande om mitt skolkande från lärarna.
Idag är jag själv förälder till tre tonåringar. När de gick i högstadiet fick jag sms om de var fem minuter försenade till en lektion. Frånvaro i gymnasiet straffas idag med indraget studiebidrag. Visst är det slappt idag! Det var bättre förr…
På vår tid fanns inte några Callcenters som ingång till arbetsmarknaden. Men det fanns hemtjänst och posten, bland annat. Där behövde vi bara arbeta så mycket som det passade oss.
När blev det ett ideal att arbeta 40 timmar i veckan – oavsett ekonomiskt behov och typ av arbete? En vuxengeneration med extremt många utbrända och höga sjukskrivningstal ska kanske inte var vägledande i den diskussionen. Vi kanske ska förhålla oss lite mer ödmjuka och återigen blicka tillbaka. Vilken del av livet missade vi att vara rädda om? Finns det något som vi kan lära av den unga generationen, något som vi själva har glömt bort?
För vi har många utmaningar framför oss! Undersökningar visar också att den unga generationen inte vill bli chefer. Måste vi nu ändra villkoren för att vara chef också?
Efter att i mer än 25 år, tillsammans med mitt team, i Sverige och internationellt, ha undersökt och utbildat i ledarskap, medarbetarskap och teamutveckling har jag kommit fram till att:
–Ja det behöver vi, och att den nödvändiga förändringen kommer alla att dra nytta av! Både medarbetare och kommande chefer. När den unga generationen startar företag, vilket de gör i stor omfattning, så är det en ny typ av företag. Samarbete är ofta viktigare än konkurrens, tillfälliga nätverk bildas och geografisk tillhörighet spelar inte lika stor roll. De tänker nytt, därför att samhället de växer upp i inte ser likadant ut som det samhälle som formade oss. Det brukar i andra sammanhang kallas utveckling.
Traditionella organisationer, som offentliga sektorn och de stora företagen, är uppbyggda efter en modell från den tid då männen arbetade och efter arbetsdagens slut kom hem till full service. En tid då den medarbetare som arbetat längst tid blev chef. Därefter kom perioden då den skickligaste experten blev utsedd till chef och sedan började vi leta ledaregenskaper. Men premisserna för att vara chef var i stort detsamma eller försämrades när ”pyramiderna revs” och organisationerna blev platta, vilket ledde till att du i värsta fall ska avgöra lön för och ha givande utvecklingssamtal med 50 personer.
Jag har träffat chefer som älskar sitt jobb och känner sig uppskattade. Men jag har också pratat med många som känner sig ensamma. De är osäkra inför sina medarbetare, känner sig kritiserade och otillräckliga. Enhetsmöten som ska innehålla dialog med medarbetarna förvandlas till informationsmöten. Kraven är ibland omänskliga och vinsten med att vara chef inte alltid tydlig. I ledningsgruppen som skulle kunna vara ett stöd råder ofta konkurrens och prestige. Det kräver stort mod och självförtroende för att blotta sin osäkerhet. Att det är svårt att få unga att bli chefer tycker jag är fullt förståeligt.
Idag frågar sig många organisationer hur de ska göra för att vara attraktiva som arbetsgivare. Bemanningsföretag, personalomsättning och missnöjda medarbetare kostar pengar och skapar inte kontinuitet och utveckling.
Så vad kan vi då göra?
Vi kan sluta att se chefskapet som ett ensamjobb. En lösning är att dela på ledarskapet. Med två som delar på ledarskapet kan man komplettera varandra i styrkor, svagheter och ansvar. Men även tidsmässigt kan man komplettera varandra. Det ger större möjlighet att ha flexiblare arbetstider och omfattning. Vilket leder till mindre press och risk för sjukskrivningar. Det ger också större möjligheter att ha tid att lära känna sina medarbetare.
Vi kan utveckla teamet. De flesta ledarskapsutbildningar går ut på att du som chef ska bygga förtroende till varje medarbetare och till teamet. Men något ännu viktigare glöms ofta bort, nämligen att bygga förtroende inom teamet. Ett starkt team skapar självförtroende hos medarbetarna och gör chefsjobbet enklare. Ytterligare delat ansvar. Verktygen finns!
Framtidens ledarskap behöver nya mål. Vi behöver förena effektivitet med en hälsosam organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö. Då gäller det att vara uppmärksam på de grundläggande mänskliga behov som vi har gemensamt, oavsett ålder och oberoende om du är chef eller medarbetare.
Vi vill känna oss sedda och respekterade, gå till jobbet utan att vara rädda för att man ”snackar skit” om oss när vi inte hör.
Att vår kunskap används
Att vi får utvecklas
Att vi har möjlighet att påverka vår arbetssituation.
Det finns många arbetsplatser som inte lever upp till de här behoven. Vad riskerar då att hända? Jo, att de unga byter arbetsplats medan många äldre, trots sitt missnöje, stannar kvar, att känna sig missnöjd leder ofta till ett sämre arbetsresultat.
Varje organisation är skapad för att åstadkomma något
Varje organisation är skapad för att åstadkomma något, inte för att vi ska ha ett jobb – hur gärna vi än skulle vilja att det var så. Det finns en målgrupp som ska ha nytta av det organisationen bidrar med, oavsett om vi skapar en produkt eller utför en tjänst. Det är grunden till att arbetet finns. Det är därför nödvändigt att kombinera effektivitet med en hälsosam psykosocial arbetsmiljö som är lyhörd för människors behov. Mardrömmen för en organisation är att de som har engagemang, oavsett ålder, slutar medan de som är passiva och rädda för förändring stannar kvar.
Därför behöver vi
Vara mera flexibla när det gäller omfattning av arbetstider. Vi har olika behov i olika perioder av våra liv.
Den unga generationen är uppväxt med begrepp som hållbarhet och samhällsnytta. Vi måste tänka efter och kunna svara på frågor om vad vårt företag eller organisation bidrar med till det gemensamma samhället.
Att utvecklas i arbetet har idag fått en bredare innebörd; hur kan jag utvecklas som människa genom att jobba här. Vi måste bli duktiga på att se helheten.
Den unga generationen snabbar på utvecklingen. Det är en utveckling som kommer att gynna alla. Att avfärda den unga generationen som slö och oansvarig är – förutom respektlöst – rena självmordet.
/ Catharina Nasenius
VD, Vardagens Dramatik
Vi har kunskap, erfarenhet och verktyg
Vardagens Kommunikationsakademi är vår webbplats för webbkurser och digitala utbildningar där du online kan få kunskap, insikt och de verktyg som behövs för att skapa ett bättre ledarskap och attraktivare arbetsplatser. Läs mer här >
Vardagens Dramatik ger seminarium och utbildningar live om ledarskap, medarbetarskap och attraktiva arbetsplatser. Våra seminarier och utbildningar kan kombineras med onlineutbildning och film. Läs mer här >
Vi har kunskap, erfarenhet och verktyg att utbilda ledare och medarbetare för att skapa attraktiva arbetsplatser.
Välkommen att kontakta oss!
Telefon: 08-84 71 32 eller E-post: info@vardagensdramatik.se