Alldeles nyligen var jag i Ludvika med mitt team. Vi gav ett seminarium för personal inom vården. Syftet med seminariet är att ”fortsätta arbetet med att skapa en hållbar arbetsmiljö för individen, teamet och verksamheten i stort.”
När jag i en paus gick ut ur lokalen och såg ut över de vackra byggnaderna och den underbara miljön kom svaret till mig på en undran som jag haft under en längre tid; vi vet alltid vilka professioner deltagarna har, men vad har vi själva för yrke? Vad kallar vi oss?
Sen mer än trettio år reser jag och mitt team runt i Sverige och ger seminarier i ämnet kommunikation ur olika infallsvinklar och perspektiv. Målet är att sprida kunskap och öka förståelsen mellan människor. Vid de här tillfällena använder vi professionell interaktiv teater. Vi når både ”hjärta och hjärna” hos deltagarna.
Vi har förmånen att möta människor från de mest skiftande miljöer; små orter – stora städer, liten kommun – globalt företag, längst ner i hierarkin – ledningsgruppen.
När vi har uppdrag internationellt säger man om oss att vi kommer från ett ”corporate training institute” och seminarierna kallas ”a real life demonstration”. Men det är ju inte vår vanligaste vardag, det är att vara någonstans i Sverige. Och det var där och då i Ludvika som jag kom på svaret på min privata undran. De kallar oss konsulter, skådespelare, beteendevetare, men jag har ett bättre namn på oss. Vi är folkbildare, i ämnet kommunikation.
De fanns en gång i tiden, passionerade ”lärare” som ville bidra med sin kunskap för att öka förståelsen för något de brann för. De kallades folkbildare. Vi drivs av en passion, och det som ständigt håller vår passion vid liv är att höra människor skratta, dra efter andan och säga ”aha!”
Och det underbara i att vara folkbildare är att utvecklas själv i mötena med alla dessa fantastiska människor.
I regeringens proposition 2013/14:172 ”Allas kunskap – allas bildning” anges ett särskilt mål för folkbildningspolitiken. ”Folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället.”
Ja, exakt så!